Dagen började skit, eller kanske natten skall man säga. Försökte somna men det gick bara inte och sista gången jag kommer ihåg att jag tittade på klockan visade den 02.00 … Jahopp, klockan sex morgonen efter ringde alarmet och det var ju bara att pallra sig upp. Fyra timmar sömn inför ett lopp – kändes inte optimalt på något sätt. Dimmade mig ut i köket, hällde upp lite flingor och yoghurt och en näve russin som jag slevade i mig och gjorde iordning en macka jag kunde ta lite närmare inpå start.
In i bilen, plocka upp Henrik inne i stan, och iväg mot Alingsås. Efter att ha passerat fyra-fem bilar med cyklar på (!) var vi framme och vi gick direkt in för att efteranmäla oss till loppet för det facila priset av 350 riksdaler. För detta blev vi lovade fyra gem, depåstopp på vägen och en plakett när vi kom fram. Som hittat!
Magnus anslöt också i Alingsås strax efter vi kom och vi träffade som planerat även Atte och Tommy som råkade stå alldeles framför oss i kön.
Klockan 09.12 skulle vi starta och när startskottet gick var det bara att pinna iväg. Atte stack som om någon satt eld i ändan på honom och försvann bort genom rondellerna – vi andra tog det lite mer sansat och passerade honom några km innan Ingared. Farten var hög, i varje fall för mig, snitt på 38 hela vägen till första backen vid Hemsjö upp mot Tollered. Förvånande nog lyckades jag trampa på genom hela backen och kom upp över krönet med ganska gott om energi kvar; jag visste att backen var lång, drygt fem km, och att det skulle bli jobbigt. Alla höjdmeter försvann sedan i nerförsbacken genom Tollered som bjöd på en rad tvära svängar och lukten av brända bromsar var rätt tydlig.
Henrik hade trampat på ordentligt och låg en bit före mig och Magnus men vi kom ikapp honom vid Floda då vi bestämde oss för att trampa på lite snabbare. Från Tollered hela vägen till Gråbo, drygt 17 km, snittade vi 40 innan vi kom fram till 190′an mot Sollebrunn. Klungarbetet hade varit rätt oorganiserat hela vägen hit men i och med att vägen blev mindre kuperad och ganska öppen så började klungorna fungera bättre. Många hjälpte till att dra och vi lyckades hålla 40 i snitt hela vägen till Sollebrunn. Henrik gjorde lite utbrytningsförsök längs vägen men ingen ville haka på.
När vi nådde Sollebrunn vände vi återigen mot öster och motvinden tilltog rätt ordentligt. Ingen ville gå fram och dra men till slut var vi ett gäng på 8-10 personer som drog med jämna mellanrum och resten av klungen låg bakom och idlade. Snittet sjönk dock ordentligt ner till 36 för sträckan Sollebrunn -> Bergstena men väl där hade vi vritt mot sydväst igen och även om det fortfarande bara var vår “lilla” grupp som gjorde dragarbetet så höll vi uppe snittet runt 38.
Hela vägen in till Alingsås var det stundom rätt högt tempo, en del smågliringar och folk som inte ville hjälpa till men i princip sket vi i det och drog på. Slutspurten startade 3-4 km från mål och resulterade i nära-döden upplevelser för såväl Audi-burna bilägare som cyklister.
Så vitt jag vet rullade jag in på 2h43min men den officiella resultatlistan har inte kommit ännu! Snittet på hela 10-milaren stannade på 36,9 km/h vilket är den snabbaste runda jag själv gjort!
Det var skitskoj att prova på lite snabbare cykling i klunga och speciellt när klungan fungerade såpass väl som den gjorde. Henrik gjorde ett jättejobb och såg kanonstark ut, Magnus rörde inte en min på hela loppet – ungefär som vanligt men såg knappt ansträngd ut när vi landade i målet.
Rutt:
Höjdprofil:
Hastighet:
 Uppladdning  Startfållan  I startfållan ...  Terminator-face!  Käk efteråt, var klart efterlängtat! |
Mitt första Vasalopp gick av stapeln nu i helgen – fixade platsen redan i januari så det har verkligen varit lång väntan att faktiskt få trampa den klassiska sträckan till Mora. 90 km motion skulle det bli men det slutade med 94 km och =mycket= motion.
Eftersom jag aldrig hade kört förut så fick vi starta rätt sent, kl. 10.45, i startgrupp 23. Det innebar en hel del väntande men kändes ändå ganska lagom. Många upplevde trängseln som ett problem men jag fick inte riktigt den känslan. Visst, vissa sträckor var det rätt knökat och halvkaos var det i depåerna men det var aldrig tvärnit så till den grad att man var tvungen att klicka ur för att inte göra en SPD-klassiker.
När starten gick började alla så smått rulla framåt, det tog 10-20 sekunder innan hela fältet började rulla men sedan var det ganska lugnt tempo. Första backen är drygt 4km lång och 100 höjdmeter så det blev en ganska lugn början för att inte bli toktrött med en gång – hade ingen plan för hur man skulle lägga upp loppet utan jag känner min kropp tillräckligt väl för att veta vilken belastning (läs puls) jag kommer klara av i de dryga fyra-fem timmar som jag hade räknat med.
Terrängen var relativt enkel men himla studsig. Hade pumpat i drygt 3kg i däcken innan avfärd så jag visste att det skulle bli skumpigt men att det skulle vara =så= studsigt hade jag inte räknat med. Terrängen var en salig blandning av asfalt, grusväg, skogsstig, preparerad väg med sågspån/träflis och 20 cm lösgrus. Lite gräsmatta och lera var det också ibland, men rent tekniskt var terrängen en barnlek. Det var många som tog det rejält lugnt och vickade fram och tillbaka mellan vänster och höger sida i spåret vilket ställde till det en del när man ville trampa på, men det fick bli som det blev.
Jag trampade på med sällskap av Frasse under de första 3-4 milen men sedan krampade han och jag fick cykla ensam. Kontrollerade mitt snitt emellanåt (fastän GPS’en hade skakat ner och lagt sig under styret) och det låg på strax över 23km/h vilket var klart bättre än förväntat. Jag hade satt pacen till 22.5 km/h för att få ihop mina 90 km på fyra timmar så det passade mig rätt bra. Att spåret då skulle visa sig vara 94 km hade jag ingen aning om, men mer om det senare.
Efter halva loppet och 45 km kvar så kände jag mig riktigt pigg och jag trampade på bäst jag kunde. I depåerna fyllde jag på min vattenflaska och tog ett glas med blåbärssoppa, sedan var det bara att cykla vidare. Min tanke där var att om jag stannar för att vila kommer kroppen tro att det hela är över och bara stänga ner, så det var lika bra att köra på. Varje halvtimma genom hela loppet tog jag en gel också för att hålla energinivåerna uppe – problemet var bara att det skakade så mycket att det var svårt att få i sig dem och sista timmen missade jag vilket också kändes när energin började ta slut. Dumt.
När det var 20km kvar började psykologiska delen ta överhanden och hjärnan talade om för kroppen att det snart var slut och det gjorde det hela lite jobbigare, men lyckades ändå bibehålla tempot och till och med öka lite grann, troligtvis beroende på att det gick en hel del nerför. Resultatet av Vasan rent utrustningsmässigt var att sadeln hoppade loss och att främre växeln pajjade så det gick bara att köra på mittkransen. Slapp tack och lov punktering och annat otyg.
Till slut lyckades jag i alla fall pressa mig in på 4 timmar och 3 minuter vilket kändes lite snöpligt. Hade loppet varit 90 km hade jag kommit in på drygt 3h53min vilket motsvarade ett av mina mål – att köra under fyra timmar. Som tröst hamnade jag på plats 999 totalt i motionsklassen vilket får väga upp de missade minutrarna. Nu var jag riktigt nöjd ändå, men nästa år vill jag kunna kapa bort åtminstone 15 minuter och jag hoppas på en tidigare startgrupp också!
Rent organisationsmässigt var hela Cykelvasan en klart positiv överaskning – de har ju trots allt gjort detta några gånger förut. Det var inga problem att hitta och att hitta rätt. I målgången var det bara att följa alla skyltar för att hitta till cykelparkering, ombytesväska, dusch, mat och buss. Det enda som kan anmärkas på var väl att det inte var någon AC i bussen – det hade behövts.
Någon frågade också vad man skulle ha med sig. Jag hade med mig min Camelbak men valde att inte ha den på mig under loppet – det är så tätt mellan depåerna att jag inte hann göra slut på min vattenflaska en enda gång under loppet – bara att fylla på. I bakfickorna hade jag slang, avtagare, lagningslappar och pump, det fick räcka. Behövde inte använda dem, men var ändå skönt att ha med. Förutom det hade jag med mig gels, mobiltelefon och armvärmare (som jag tog av mig innan start) – det var allt.
Måste också passa på att tacka gänget som åkte upp. Staffan, Jocke, Frasse, Hagstedt och Lasse gjorde hela resan klart mycket bättre än jag hade räknat med! Peter och hans polare gned vi oss åt ett par gånger också! Gott jobbat alla!
Peter har även laddat upp en film på Vimeo för hans vasa, du kan se den här:
Cykelvasan from Peter on Vimeo.
Powered by FireStats