Blir lite lätt förundrad varje gång man går in på Aftonbladet och får upp rubriker under kategorier “Wellness” eller liknande där folk hävdar att de gick ner si och så många kilo i en ny “super-slash-mirakel”-metod.
Är folk så korkade, egentligen? Det är ju nästan så man blir förbannad – var tvungen att skriva av mig lite!
Vill man gå ner i vikt, ät mindre mat, rör på dig mer. Så enkelt är det, utan undantag.
Har du problem med vikt, gör upp en matsedel för hela nästa vecka – ta gärna hjälp från sajter som Tasteline, ICA eller någon annan matreceptsajt. Ta med alla mål du skall äta! De flesta sajterna har en kaloriangivelse per portion också så om du är den som gillar att räkna så går det att göra det också.
Håller du dig till din matsedel och låter bli att stoppa i dig massa andra saker så kommer du se att det hjälper. Rör du på dig också så hjälper det ännu mer.
Om du är intresserad att ta reda på ditt basala kaloribehov så finns det beräknar för det med, bl.a. hos Maria på Markazits.zom (http://www.markazits.com/diet/bmi.php).
Sedär, nu har jag sparat dig massa pengar i minskade matutgifter och du behöver inte anmäla dig till någon viktklubb eller annat!
Kör hårt!
|
Julen är över och det är dags att börja återgå till allvaret. Årets julklappar blev böcker och jag har både Steve Jobs och Zlatan Ibrahimovics biografier att plöja igenom (där måste jag erkänna att jag snart läst färdigt den senare).
Julmaten i år har varit riktigt förödande – någon sorts oseriöst frosseri i allehanda läckerheter som inte alls var bra för magen, både den inre och den yttre. Till råga på allt har jag åkt på vinterns första (och förhoppningsvis enda) förkylning – tack för det ungar. Ungarna har varit förkylda som katten och det var väl egentligen bara en tidsfråga innan jag själv skulle åka på det – svårt att ducka för barnbaciller liksom.
Så nu sitter jag på jobbet och snörvlar. Har en helt egen personlig dasspapprulle på skrivbordet som någon sorts “keep away”-skylt och längtar tills veckan är slut – då förkylningen förhoppningsvis gett med sig.
Målen när veckan är slut är att sätta igång med trampandet på allvar igen och börja käka vettiga mängder mat!
Oktober blev en intressant månad. Försökte höja träningsintensiteten för att komma igång inför hösten när allt är grått och trist och lyckades till viss del – tryckte in drygt 38 timmar träning vilket är väldigt intensivt för att vara mig.
Mycket har det att göra med att styrketräningen satt igång – nästan 11 timmar, totalt. Cyklingen tog lite stryk och fick bli drygt 25 timmar fördelade på 9,5 timma landsväg och bara tre timmar i skogen (skäms). Inomhuscykling med spinning och trainer hann bli 13 timmar. Det kommer bli mer spinning och inomhuscykling denna höst och vinter då jag kommer följa ett ordentligt träningsprogram för att komma ut på andra sidan nyår i lite bättre form än efter den knäoperation jag utförde i januari/februari nu i år. Spinning hoppas jag på varje onsdag och trainern när det är hockey – så man har något att göra!
Det skall också bli intressant att se om man kan höja sitt FTP efter en träningsperiod – man får hoppas!
Totalt blev det förbrukat strax över 22 000 kalorier “extra”, vilket ungefär motsvarar 53 kilo hallon!!
September blev en sorglig månad vad gäller cyklingen. Totalt blev det bara sex rundor varav två var pendling till jobbet. Hade två rejäla veckolånga glapp på grund av sjukdom.
Månadens höjdpunkt var ändå Mjörn Runt som gav absolut mersmak – längtar till nästa säsong då jag tänkte försöka vara med på fler motionslopp på landsväg.
Nytt var också att jag fick testat hockeyintervaller på träningscykeln – tänkte se om jag kan fortsätta med det nere i hemmabion på trainern nu under vintern!
Totalt blev det 23 mil på 11,5 timme. Ser man enbart på landsvägscyklingen fick jag ett rullsnitt på 33.6km/h sett till 20 mil vilket är bäst hittills även om Mjörn runt stod för en stor del av det.
Kaloriförbrukningen stannade på 10 200 kcal vilket motsvarar drygt 11 kilo keso! 
En kamrat frågade mig för några veckor sedan om det här med LCHF och om jag hade provat det. Ja, det hade jag ju gjort, det var ju i princip så jag gick ner mina 12 kg i början av 2010 för att kunna komma i någon sorts matchform.
Han berättade för mig att Björn Ferry, ni vet skidskyttesnubben, hade gått över till en LCHF-diet när han tog sitt OS-guld förra året. Det verkar ha stått överallt om “Ferrys diet” men av någon anledning var det något jag själv hade missat. Det intressanta i Ferrys fall var att vi här har en konditionsidrottare som drar ner på mängden kolhydrater – något som i skidkretsar säkert ansågs helt barrockt eftersom sagda indivier klämmer i sig pasta snabbare än Paulo Robertos mamma hade orkat tillverka dem.
Jag vet att min egen mage och kropp mår bättre av ett lägre intag av kolhydrater men jag har alltid varit rädd för att all ork skall gå ur mig och att det skulle vara otroligt svårt att försöka träna på cykeln utan att ha kolisar i kroppen. När jag då fick reda på att det finns en möjlighet så blev jag rätt glad. Att det senare visade sig att det även fanns en kokbok utgiven, “Ferry Food”, så var jag ju bara tvungen att beställa.
Boken kom igår och ett recept på kycklingfilé med aioli tillagades och ställdes fram. Familjen fick pasta till, själv hoppade jag över och tog bara sallad. Det blev även lunchlåda av kalaset.
Kommer nog inte våga ge upp kolhydrater helt och hållet men boken verkade vid en första anblick innehålla en hel del intressanta recept – skall hålla er uppdaterade!
Boken finns att köpa på Bokus för i skrivande stund 149:-.
Kan det verkligen se ut så här? Skeptisk ...
Suget sätter in, måste ha! Måste ha snabbt. Resultatet:
Snabb äppelpaj
- 5 äpplen (till en normalstor form)
- 100 g smör
- 1½ dl havregryn
- 1½ dl vetemjöl
- 1½ dl socker
- ½ tsk bakpulver
- 1 tsk sirap
- ½ dl grädde
Koka ihop allt i en kastrull tills du fått en tjock smet, låt sjuda någon minut.
Skär äpplena i små bitar och lägg i en smord ugnsfast form.
Grädda i 225 grader till äpplena mjuknat eller du tröttnat på att vänta.
Servera med glass eller vaniljsås!
När jag var liten gjorde mina föräldrar som en liten fest för oss barn när de gjorde fläskfilé med currysås. Fläskfilé “Bombay” kallade de det och det godaste vi visste då var de stekta bananerna.
Här är receptet:
Fläskfilé Bombay
Sätt ugnen på 200 grader.
Ingredienser:
- En fläskfilé
- 1-2 msk curry
- salt och peppar
- 3-4dl grädde (helst visp men matlagningsgrädde går också)
- margarin
- matolja
- 3-4 mogna bananer
Putska fläskfilén och skär den i en centimetertjocka skivor. Banka ut skivorna ordentligt så de blir tunna.
Stek bitarna i lite smör och krydda med salt och peppar. Lägg i botten på en eldfast form.
Tag stekpannan från plattan, häll i lite smör och curry och låt fräsa en kort stund medan du vispar runt. Häll i grädde och smaka av med salt och peppar. Låt såsen koka ihop lätt.
Häll såsen över köttet och ställ in i ugnen i ca 15 minuter.
Stekta bananer
Ta en ren stekpanna och häll i 2-3 msk margarin och 2-3 msk olja. Skala bananerna och klyv dem på mitten och längden. Lägg dem i stekpannan och stek dem på medelvärme.
Servera allt med ris.
Total tidsåtgång är ca 20 minuter. Sätter man på riset samtidigt som man ställer in formen i ugnen blir det klart ungefär samtidigt.
God spis!
Det första man märker när man inte tränar är att man fortsätter äta lika mycket som man brukar, och det är ju inte konstigt egentligen eftersom det är så lätt att stanna kvar i de gamla vanorna.
Eftersom jag själv inte rör på mig nämnvärt just nu på grund av mitt knä fick jag för ett tag sedan ta mig en funderare på hur jag skulle ändra mig utan att det påverkade familjen mer än nödvändigt. Jag har tidigare prövat en metod baserad på LCHF (low carb high fat) men har istället för att öka fettintaget ersatt det med mer protein. Förra gången jag provade gick jag ner drygt 10 kg på ett halvår. Nu behöver jag inte gå ner mer än ett par kilo men med tanke på mitt stillasittande arbete för det inget om man drar ner en aning på kalorimängden tills man är igång igen.
Sagt och gjort, LCHP blev det denna gången också.
Jag använder mig av fyra regler för att inte göra det för extremt:
- Lite eller inget bröd
- Inget ris, ingen pasta, ingen potatis
- Inget godis
- Kontrollera hur mycket kolhydrater det du äter egentligen innehåller
En vanlig frukost jag tar med mig till jobbet består av en grov dubbelsmörgås med tre-fyra lager ost och en rejäl bit skinka emellan. På detta brukar jag stå mig fram till lunch utan svårigheter. Det var lite jobbigt i början innan mage och kropp hade vant sig, men på någon vecka så är det allt man behöver.
Till lunch blir det oftast rester från frysen och en salladspåse. Det är väl egentligen här den stora hemligheten är – byt ut ris, pasta och potatis mot sallad istället. Nu tänker alla att sallad bara är blad och man får äta tre kilo för att bli mätt, men det finns gott om saker man kan ha i salladen som ger den lite mer substans. Populärt hos mig är rädisor, ärtor, sugarsnaps (!), ägg, gurka och cocktailtomater. Oftast brukar jag ha i något i stil med solrosskott eller groddar. Tillsammans med en god vinigrette så kan man absolut ha sallad som enda tillbehör. Det viktigaste tycker jag är att man faktiskt blir mätt och slipper gå omkring och oroa sig för att vara hungrig hela tiden. En annan intressant detalj är att familjen äter mycket mer sallad nu än vad de gjorde innan, till och med barnen, så det får också ses som en bonus.
Men det bästa är ändå helgfrukostarna som brukar bestå av äggröra, stekt bacon, lite ost och en liten hög med kryddad Keso. Och så en espresso på det! Livet kan klart vara sämre!
Sedan jag startade för två veckor sedan har jag gått ner till 84 kg igen och har två kilo kvar till mina 82.
Powered by FireStats