En kamrat frågade mig för några veckor sedan om det här med LCHF och om jag hade provat det. Ja, det hade jag ju gjort, det var ju i princip så jag gick ner mina 12 kg i början av 2010 för att kunna komma i någon sorts matchform.
Han berättade för mig att Björn Ferry, ni vet skidskyttesnubben, hade gått över till en LCHF-diet när han tog sitt OS-guld förra året. Det verkar ha stått överallt om “Ferrys diet” men av någon anledning var det något jag själv hade missat. Det intressanta i Ferrys fall var att vi här har en konditionsidrottare som drar ner på mängden kolhydrater – något som i skidkretsar säkert ansågs helt barrockt eftersom sagda indivier klämmer i sig pasta snabbare än Paulo Robertos mamma hade orkat tillverka dem.
Jag vet att min egen mage och kropp mår bättre av ett lägre intag av kolhydrater men jag har alltid varit rädd för att all ork skall gå ur mig och att det skulle vara otroligt svårt att försöka träna på cykeln utan att ha kolisar i kroppen. När jag då fick reda på att det finns en möjlighet så blev jag rätt glad. Att det senare visade sig att det även fanns en kokbok utgiven, “Ferry Food”, så var jag ju bara tvungen att beställa.
Boken kom igår och ett recept på kycklingfilé med aioli tillagades och ställdes fram. Familjen fick pasta till, själv hoppade jag över och tog bara sallad. Det blev även lunchlåda av kalaset.
Kommer nog inte våga ge upp kolhydrater helt och hållet men boken verkade vid en första anblick innehålla en hel del intressanta recept – skall hålla er uppdaterade!
Boken finns att köpa på Bokus för i skrivande stund 149:-.
Det första man märker när man inte tränar är att man fortsätter äta lika mycket som man brukar, och det är ju inte konstigt egentligen eftersom det är så lätt att stanna kvar i de gamla vanorna.
Eftersom jag själv inte rör på mig nämnvärt just nu på grund av mitt knä fick jag för ett tag sedan ta mig en funderare på hur jag skulle ändra mig utan att det påverkade familjen mer än nödvändigt. Jag har tidigare prövat en metod baserad på LCHF (low carb high fat) men har istället för att öka fettintaget ersatt det med mer protein. Förra gången jag provade gick jag ner drygt 10 kg på ett halvår. Nu behöver jag inte gå ner mer än ett par kilo men med tanke på mitt stillasittande arbete för det inget om man drar ner en aning på kalorimängden tills man är igång igen.
Sagt och gjort, LCHP blev det denna gången också.
Jag använder mig av fyra regler för att inte göra det för extremt:
- Lite eller inget bröd
- Inget ris, ingen pasta, ingen potatis
- Inget godis
- Kontrollera hur mycket kolhydrater det du äter egentligen innehåller
En vanlig frukost jag tar med mig till jobbet består av en grov dubbelsmörgås med tre-fyra lager ost och en rejäl bit skinka emellan. På detta brukar jag stå mig fram till lunch utan svårigheter. Det var lite jobbigt i början innan mage och kropp hade vant sig, men på någon vecka så är det allt man behöver.
Till lunch blir det oftast rester från frysen och en salladspåse. Det är väl egentligen här den stora hemligheten är – byt ut ris, pasta och potatis mot sallad istället. Nu tänker alla att sallad bara är blad och man får äta tre kilo för att bli mätt, men det finns gott om saker man kan ha i salladen som ger den lite mer substans. Populärt hos mig är rädisor, ärtor, sugarsnaps (!), ägg, gurka och cocktailtomater. Oftast brukar jag ha i något i stil med solrosskott eller groddar. Tillsammans med en god vinigrette så kan man absolut ha sallad som enda tillbehör. Det viktigaste tycker jag är att man faktiskt blir mätt och slipper gå omkring och oroa sig för att vara hungrig hela tiden. En annan intressant detalj är att familjen äter mycket mer sallad nu än vad de gjorde innan, till och med barnen, så det får också ses som en bonus.
Men det bästa är ändå helgfrukostarna som brukar bestå av äggröra, stekt bacon, lite ost och en liten hög med kryddad Keso. Och så en espresso på det! 
Livet kan klart vara sämre!
Sedan jag startade för två veckor sedan har jag gått ner till 84 kg igen och har två kilo kvar till mina 82.
Powered by FireStats