Först måste jag erkänna en sak … Jag har aldrig tidigare tränat med någon sorts sportsligt mål i åtanke utan snarare försökt hålla upp någon sorts allmänt positivt hälsotillstånd och samtidigt försökt hålla vikten i schack. Eftersom jag i princip lät bli att träna under fem-sex år (vilket syntes på vågen, och på gamla fotografier!) fram till för drygt två år sedan så började jag ju, som alla vet, cykla under förra året.
Det var sällan jag blivit så biten av något där det finns en perfekt blandning av kapitalförstöring (!) och prylfetischism som samtidigt inte innebar att sitta i soffan och titta på dyraste platt-TV’n. Helt enkelt något som passade in på mig som prylbög och tekniknörd.
Nu har jag några mål som jag vill uppnå i år och Vätternrundan är ett av dem – som jag hoppas komma runt på under 9 timmar under 2012, samt att kapa tid från 2011 års Cykelvasa (som gick runt på strax över fyra timmar). Har även som avsikt att köra ett gäng motionslopp med lite större entusiasm än tidigare samtidigt som jag har ett par kamrater som alltid kör ifrån mig i uppförsbackarna (bastards).
Nu har jag kört mitt träningsprogram i fem veckor och jag känner att det börjar ge något, så jag tänkte i ett par postningar här nu gå igenom programmet och vad som körs!
Motion 90km den 11 augusti blir det nästa år. Var rejält nervöst inför anmälan i år eftersom de släppte alla platserna på ett visst klockslag och när man väl försökte anmäla sig så dog hela Vasaloppets bokningssystem.
Efter ett par timmars väntan fick vi reda på att man kunde maila in anmälan och sedan betala in på lämpligt postgiro. Visst, inga problem, vi var ju bara fem stycken och jag var tvungen att betala för hela gruppen eftersom vi skulle göra en gruppanmälan. Hade ingen bankdosa med mig så jag skickade iväg mailet och betalade så snart jag kom hem.
Det gick vägen den här gången, vi fick bekräftelse i förrgår på att vi hade fått våra platser.
Atte har dessutom lovat att dunka mig i ryggen när han är ikapp mig i Evertsberg trots att jag troligen är seedad till någon stargrupp lite längre fram nästa år. Lycka till med den Martin! 
Vi fem som fick plats var jag, Hagstedt, Staffan, Atte och Joachim. Nu är det bara att börja ladda!
Verkar som om man fastnade på en del bilder i alla fall!
 Uppladdning  Startfållan  I startfållan ... Terminator-face!  Käk efteråt, var klart efterlängtat! |
Mitt första Vasalopp gick av stapeln nu i helgen – fixade platsen redan i januari så det har verkligen varit lång väntan att faktiskt få trampa den klassiska sträckan till Mora. 90 km motion skulle det bli men det slutade med 94 km och =mycket= motion.
Eftersom jag aldrig hade kört förut så fick vi starta rätt sent, kl. 10.45, i startgrupp 23. Det innebar en hel del väntande men kändes ändå ganska lagom. Många upplevde trängseln som ett problem men jag fick inte riktigt den känslan. Visst, vissa sträckor var det rätt knökat och halvkaos var det i depåerna men det var aldrig tvärnit så till den grad att man var tvungen att klicka ur för att inte göra en SPD-klassiker.
När starten gick började alla så smått rulla framåt, det tog 10-20 sekunder innan hela fältet började rulla men sedan var det ganska lugnt tempo. Första backen är drygt 4km lång och 100 höjdmeter så det blev en ganska lugn början för att inte bli toktrött med en gång – hade ingen plan för hur man skulle lägga upp loppet utan jag känner min kropp tillräckligt väl för att veta vilken belastning (läs puls) jag kommer klara av i de dryga fyra-fem timmar som jag hade räknat med.
Terrängen var relativt enkel men himla studsig. Hade pumpat i drygt 3kg i däcken innan avfärd så jag visste att det skulle bli skumpigt men att det skulle vara =så= studsigt hade jag inte räknat med. Terrängen var en salig blandning av asfalt, grusväg, skogsstig, preparerad väg med sågspån/träflis och 20 cm lösgrus. Lite gräsmatta och lera var det också ibland, men rent tekniskt var terrängen en barnlek. Det var många som tog det rejält lugnt och vickade fram och tillbaka mellan vänster och höger sida i spåret vilket ställde till det en del när man ville trampa på, men det fick bli som det blev.
Jag trampade på med sällskap av Frasse under de första 3-4 milen men sedan krampade han och jag fick cykla ensam. Kontrollerade mitt snitt emellanåt (fastän GPS’en hade skakat ner och lagt sig under styret) och det låg på strax över 23km/h vilket var klart bättre än förväntat. Jag hade satt pacen till 22.5 km/h för att få ihop mina 90 km på fyra timmar så det passade mig rätt bra. Att spåret då skulle visa sig vara 94 km hade jag ingen aning om, men mer om det senare.
Efter halva loppet och 45 km kvar så kände jag mig riktigt pigg och jag trampade på bäst jag kunde. I depåerna fyllde jag på min vattenflaska och tog ett glas med blåbärssoppa, sedan var det bara att cykla vidare. Min tanke där var att om jag stannar för att vila kommer kroppen tro att det hela är över och bara stänga ner, så det var lika bra att köra på. Varje halvtimma genom hela loppet tog jag en gel också för att hålla energinivåerna uppe – problemet var bara att det skakade så mycket att det var svårt att få i sig dem och sista timmen missade jag vilket också kändes när energin började ta slut. Dumt.
När det var 20km kvar började psykologiska delen ta överhanden och hjärnan talade om för kroppen att det snart var slut och det gjorde det hela lite jobbigare, men lyckades ändå bibehålla tempot och till och med öka lite grann, troligtvis beroende på att det gick en hel del nerför. Resultatet av Vasan rent utrustningsmässigt var att sadeln hoppade loss och att främre växeln pajjade så det gick bara att köra på mittkransen. Slapp tack och lov punktering och annat otyg.
Till slut lyckades jag i alla fall pressa mig in på 4 timmar och 3 minuter vilket kändes lite snöpligt. Hade loppet varit 90 km hade jag kommit in på drygt 3h53min vilket motsvarade ett av mina mål – att köra under fyra timmar. Som tröst hamnade jag på plats 999 totalt i motionsklassen vilket får väga upp de missade minutrarna. Nu var jag riktigt nöjd ändå, men nästa år vill jag kunna kapa bort åtminstone 15 minuter och jag hoppas på en tidigare startgrupp också!
Rent organisationsmässigt var hela Cykelvasan en klart positiv överaskning – de har ju trots allt gjort detta några gånger förut. Det var inga problem att hitta och att hitta rätt. I målgången var det bara att följa alla skyltar för att hitta till cykelparkering, ombytesväska, dusch, mat och buss. Det enda som kan anmärkas på var väl att det inte var någon AC i bussen – det hade behövts.
Någon frågade också vad man skulle ha med sig. Jag hade med mig min Camelbak men valde att inte ha den på mig under loppet – det är så tätt mellan depåerna att jag inte hann göra slut på min vattenflaska en enda gång under loppet – bara att fylla på. I bakfickorna hade jag slang, avtagare, lagningslappar och pump, det fick räcka. Behövde inte använda dem, men var ändå skönt att ha med. Förutom det hade jag med mig gels, mobiltelefon och armvärmare (som jag tog av mig innan start) – det var allt.
Måste också passa på att tacka gänget som åkte upp. Staffan, Jocke, Frasse, Hagstedt och Lasse gjorde hela resan klart mycket bättre än jag hade räknat med! Peter och hans polare gned vi oss åt ett par gånger också! Gott jobbat alla!
Peter har även laddat upp en film på Vimeo för hans vasa, du kan se den här:
Cykelvasan from Peter on Vimeo.
Powered by FireStats