Selstamopia

Dagen började skit, eller kanske natten skall man säga. Försökte somna men det gick bara inte och sista gången jag kommer ihåg att jag tittade på klockan visade den 02.00 … Jahopp, klockan sex morgonen efter ringde alarmet och det var ju bara att pallra sig upp. Fyra timmar sömn inför ett lopp – kändes inte optimalt på något sätt. Dimmade mig ut i köket, hällde upp lite flingor och yoghurt och en näve russin som jag slevade i mig och gjorde iordning en macka jag kunde ta lite närmare inpå start.

In i bilen, plocka upp Henrik inne i stan, och iväg mot Alingsås. Efter att ha passerat fyra-fem bilar med cyklar på (!) var vi framme och vi gick direkt in för att efteranmäla oss till loppet för det facila priset av 350 riksdaler. För detta blev vi lovade fyra gem, depåstopp på vägen och en plakett när vi kom fram. Som hittat!

Magnus anslöt också i Alingsås strax efter vi kom och vi träffade som planerat även Atte och Tommy som råkade stå alldeles framför oss i kön.

Klockan 09.12 skulle vi starta och när startskottet gick var det bara att pinna iväg. Atte stack som om någon satt eld i ändan på honom och försvann bort genom rondellerna – vi andra tog det lite mer sansat och passerade honom några km innan Ingared. Farten var hög, i varje fall för mig, snitt på 38 hela vägen till första backen vid Hemsjö upp mot Tollered. Förvånande nog lyckades jag trampa på genom hela backen och kom upp över krönet med ganska gott om energi kvar; jag visste att backen var lång, drygt fem km, och att det skulle bli jobbigt. Alla höjdmeter försvann sedan i nerförsbacken genom Tollered som bjöd på en rad tvära svängar och lukten av brända bromsar var rätt tydlig.

Henrik hade trampat på ordentligt och låg en bit före mig och Magnus men vi kom ikapp honom vid Floda då vi bestämde oss för att trampa på lite snabbare. Från Tollered hela vägen till Gråbo, drygt 17 km, snittade vi 40 innan vi kom fram till 190′an mot Sollebrunn. Klungarbetet hade varit rätt oorganiserat hela vägen hit men i och med att vägen blev mindre kuperad och ganska öppen så började klungorna fungera bättre. Många hjälpte till att dra och vi lyckades hålla 40 i snitt hela vägen till Sollebrunn. Henrik gjorde lite utbrytningsförsök längs vägen men ingen ville haka på.

När vi nådde Sollebrunn vände vi återigen mot öster och motvinden tilltog rätt ordentligt. Ingen ville gå fram och dra men till slut var vi ett gäng på 8-10 personer som drog med jämna mellanrum och resten av klungen låg bakom och idlade. Snittet sjönk dock ordentligt ner till 36 för sträckan Sollebrunn -> Bergstena men väl där hade vi vritt mot sydväst igen och även om det fortfarande bara var vår “lilla” grupp som gjorde dragarbetet så höll vi uppe snittet runt 38.

Hela vägen in till Alingsås var det stundom rätt högt tempo, en del smågliringar och folk som inte ville hjälpa till men i princip sket vi i det och drog på. Slutspurten startade 3-4 km från mål och resulterade i nära-döden upplevelser för såväl Audi-burna bilägare som cyklister.

Så vitt jag vet rullade jag in på 2h43min men den officiella resultatlistan har inte kommit ännu! Snittet på hela 10-milaren stannade på 36,9 km/h vilket är den snabbaste runda jag själv gjort!

Det var skitskoj att prova på lite snabbare cykling i klunga och speciellt när klungan fungerade såpass väl som den gjorde. Henrik gjorde ett jättejobb och såg kanonstark ut, Magnus rörde inte en min på hela loppet – ungefär som vanligt men såg knappt ansträngd ut när vi landade i målet.

Rutt:

Höjdprofil:

Hastighet: